En iframe från google.com/maps eller Maps-JavaScriptet laddar resurser från Google (USA) när sidan öppnas och kan sätta identifierare.
Vid inbäddning av Google Maps finns det två tekniskt olika vägar med samma dataskyddsproblem: den enkla iframen (google.com/maps/embed) och Maps JavaScript API med egen API-nyckel. Båda laddar vid sidöppning resurser från Google-servrar i USA, överför därmed IP-adressen och kan sätta identifierare. För sidans grundfunktion är en interaktiv karta sällan absolut nödvändig — därmed gäller § 25.1 TDDDG.
Den rena standardlösningen är tvåklicksinbäddningen: fram till klicket visas bara en lokal förhandsvisningsbild eller en schematisk grafik av adressen, först därefter laddas den riktiga kartan. För WordPress, TYPO3 och de vanliga byggverktygen finns färdiga block för detta; viktigt är att förhandsvisningsbilden ligger lokalt och inte själv anropar Googles Static Maps API.
Den som inte behöver interaktiviteten klarar sig ofta bättre med ett alternativ: en enkel länk „Planera rutt“ (öppnar Google Maps eller Apple Maps i ny flik), en statisk, självgjord kartgrafik eller en OpenStreetMap-inbäddning via en datasnål leverantör som uMap- eller MapLibre-lösningen. Dessa varianter överför inga data till Google vid sidöppning.
Kartanropet är oftast inte tvingande nödvändigt för sidans grundfunktion, alltså gäller § 25 st. 1 TDDDG. Utan samtycke eller tvåklickslösning saknas grunden; även USA-överföringen måste motiveras.
Den gratis skanningen kontrollerar den levererade HTML-koden och visar vilka tjänster som är inbäddade, om en cookiebanner upptäcks och om länkar till integritet och ansvarig utgivare finns — med sammanhang för varje fynd. Den ersätter inte juridisk rådgivning.
Denna text är allmän information efter bästa förmåga, inte juridisk rådgivning. För det enskilda fallet, kontakta en byrå specialiserad på IT-rätt.